jennylinnea

Leija har aldrig varit en bebis som tycker om att sova. Hon är för nyfiken för att vilja sluta de små blå och somna in. Från att Leija var nyfödd tills att hon var fyra månader blev jag erbjuden samtal med kuratorer från BVC för att de ansåg att jag fick sova så lite. Dock tog jag inte emot detta då jag klarade av sömnbristen relativt bra. Vid fyra månader hände det någonting med Leijas sömnrutiner för helt plötsligt sov hon hela nätterna och så har det varit tills nu..De senaste tre nättena har hon vaknat upp strax efter midnatt och är PIGG. Hon ställer sig upp i sängen, stojar, stimmar och tjuter och skrattar. Det går inte att få stopp på henne. Om man lägger henne ner så gråter hon ett tag, ålar från sida till sida för att sedan fortsätta röja runt i sprälsängen som en besatt. Så här håller hon sedan på i några timmar. I natt somnade hon efter tre timmar och efter det sov hon oroligt så att jag fick gå upp och trösta henne en gång i timmen ända fram till gryningen då det tydligen var dags att gå upp. De senaste nätterna har jag fått ungefär tre timmars sömn, och då inte sammanhängande... JAG BLIR SNART GALEN. Hur orkade man med alla amningsnätterna i början? Är det någon av er läsare som känner igen detta? Tips?