jennylinnea

Igår morse var det dags att sätta sig i bilen och köra ner till Halmstad för att skriva den fem timmars långa salstentan. Så skönt att få det överstökat och få känna sig fri igen. Oj vilka minnen det väckte att köra söder ut och svänga av mot högskoleområdet. Tänk att jag pendlade den sträckan fem dagar i veckan i tre års tid, galet!

 

 

 

Idag och ikväll är det bara jag och Leija hemma så vi har passat på att ha lite tjejmys tillsammans. I förmiddags var vi på förskolans sångstund och efter en powernap hemma gick vi till näckrosdammen och tittade på blommor. Leija var fascinerad av en maskros som hon plockade ned i beståndsdelar. Idag har varit en riktigt bra dag och jag känner åter igen min lilla solstråle. Hoppas nattningen också funkar bra och att det där "tråkiga" humöret bara var någonting tillfälligt. Nu blir det gröt och sedan nattning för lillan och förhoppningsvis några timmars pluggande för mig innan jag får sluta de blå...

 

Ursäkta mitt dåliga engagemang här på bloggen, men det finns tyvärr inte så gott om tid över. Jag har tenta nästa måndag, så all min "lediga" tid går just nu åt tilll att läsa och med ledig tid menas då när lillan sover. Det blir inte lättare av att Leija är inne i en period just nu som minst sagt är svår att förstå. Hon är så frustrerad stackarn och går från att ena sekunden vara en solstråle till att på ett ögonblick förvandlas till extremt ledsen. Det är välddigt svårt att hänga med i hennes humörsvängningar. Tidigare har det gått att lägga henne i hennes säng och hon har somnat gott på egen hand efter att vi sagt god natt. Nu är varje läggning en kamp! Hon skriker och fektas och håller krampaktigt i min hand för att hålla mig kvar. Hon sover knappt någonting på dagarna och betydligt sämre på nätterna än tidigare. Hon känns ungefär som en tonåring i sitt sätt att vara, lillskrutttan. Hoppas det blir bättre snart!

 

Idag öser regnet ned så det blir en hemmadag i myskläder men här är några fantastiska vårbilder utanför vårt sovrum som jag tog en betydligt finare dag än denna...Älskar dessa träd!

Idag har jag firat min tjugoåttonde födelsedag. Tack alla nära och kära för era fina gratulationshälsningar och presenter!

I morgon bitti kl 06.00 bär det av mot två dagars arbete i Stockholm. Känslorna inför "resan" är lite kluvna. Å ena sidan skall det bli riktigt skönt att få umgås i vuxet sällskap, äta i den takt man själv vill och sova i en hotellsäng på Berns, men samtidigt är det första natten iväg från min lilla sockertopp. Självklart cirkulerar tankar som "tänk om hon blir otröstlig när det är dags att sova" eller "tänk om hon vägrar att äta". Men sen vaknar jag upp ur de tankarna och inser att hon har ju faktiskt två föräldrar. Arthur klarar ju detta lika bra som mig (och om han inte gör det så finns ju lekfarbror Vovvov till hands, Leijas levande nallebjörn).

Förmodligen är detta ett större steg för mig än för Leijis...men det gör lite ont i mammahjärtat att lämna sin bebis <3

 

I lördags, alltså den 11 maj var det dags för dop av lilla Leija vid Österviks kapell i Kristinehamn. Lördagen började med regn och kraftig blåst, men allt eftersom dagen fortskred blev värdret bättre. När det var dags för dopet var det strålande solsken och en underbar vårdag. Vi är mycket nöjda med hela dagen och vill tacka alla som var med och dela denna fina och betydelsefulla dag med oss. Vi vill även tacka er för alla fina presenter. I skrivande dtund är Leija i full gång med att undersöka några av dem...

Dagarna tillsammans med dig går alldeles för fort. Idag för nästan exakt (kl 08.42) sex månader sedan träffades vi för första gången. Så mycket har hänt sedan dess och för varje dag som går så lär du dig någonting nytt. Älskar dig så!

 

I förmiddags var vi på föräldrautbildning med BVC och denna gång med fokus på säkerhetstänk. Det är ju jättebra att gå igenom saker man skall tänka på för att minimera riskerna och att man vet hur man skall gå till väga om någonting faktiskt inträffar.  Usch vilken ångest jag får av att tänkta på allt otäckt som kan hända de små.  Det blev även en del prat om hur man skall skydda de små från värmen och solen nu när sommaren kommer, och detta är ju då högst relevant för oss nu innan semestern. Stackars novemberbarn har ju knappt sett solens strålar innan hon kommer till värmen i Kroatien. En mamma i gruppen berättade att när de var utomlands så var barnvagnen den värsta fällan, då det blev extremt varmt där inne, så de fick köpa en sulky på plats. Så nu går jag i tankarna på attl rusta Buggan inför sommarsäsongen!

 

Nu har vi äntligen bokat sommarhus i Kroatien och jag måste säga att vi är väldigt nöjda! Huset är beläget vid den lilla fiskebyn Umag som gränsar till Italien och Slovenien vilket gör det perfekt för utflykter till Gardasjön, Venedig och Trieste. Dess utom ligger huset med gångavstånd till hav och restauranger. Ska bli så skönt med egen trädgård och pool, så att vi kan mysa vidare trots att lillan somnat. Åh som jag längtar nu!

 

 

Nu är det bara en dryg veckan kvar till dopet och jag har fortfarande inte pratat med prästen. När jag bokade kyrkan sa damen på pastorsexpeditionen att prästen kommer kontakta dig några veckor innan dopet för att gå igenom cermonin. Detta har han alltså inte gjort! Inte heller har fakturan kommit eller bokningsbekräftelsen. Dags att ana ugglor i mossen! Så i morse ringde jag till pastorsexpeditionen och mycket riktigt..."oj, det måste han ha glömt"....Vad då glömt...?!!! Han har alltså glömt bort att han skall hålla i dopet nästa lördag! Tänk om vi stått där på lördag med alla gästerna och inte kommer in i kyrkan. Det kan inte vara ett bra tecken!

 

 

 

 

 

Som alltid efter göteborgs horseshow blir saknaden efter häst större. Detta år etsade sig saknaden efter Beauty dock fast lite mer än vanligt. Det spelar ingen roll att det snart är 9 år sedan jag lämnade henne till hennes nya familj i Södertälje, saknaden efter henne försvinner aldrig. Jag kommer så väl ihåg den lilla unghästen/fölet som jag hämtad hem från Vara knappt ett år gammal och jag endast 14 år. Så gott som varje dag umgicks vi sedan och delade både mitt livs roligaste men också jobbigaste stunder i tonåren. Trots att jag hade förberett mig och var inställd på att jag skulle sälja henne när jag flyttade till Göteborg var separationen extremt jobbig. Som jag har gråtit och som jag saknar denna underbara varelse.